mamamekko

Ja nu är denna dagen snart till ända. Dagarna går fort med en liten hemma.
Idag har vi dessutom haft fin besök av lillens mormor och två av hans fyra mostrar (min mamma och mina systrar alltså)
Vi har strosat på stan hela dagen. Yngsta lillasyster skulle shoppa skolavslutningskläder.
Hon slutar sjuan om en månad.
13 år, snart 14, då är det viktigt med kläder!
Hon tyckte det var jättekul att ha storasystrarna som smakråd, det märktes.
Måste vara tråkigt och vara sladdbarn, ja menar är man minst tio år yngre än sin yngsta storasyster,
så får man bo många år ensam med sin mamma.
Vi är fyra relativt jämngamla storasystrar, så vi har ju alltid haft varandra.
Men sen flyttade vi ut, en efter en, så då kan jag tro att det blev ensamt för lilla lillasyster.
Vi käkade en god lunch ihop, och sen promenerade vi hem till mig och åt glass och hallon och bara tjöta!
Så detta har varit en glad och rolig dag, kul med lite sällskap här i ensamheten!

Ja som sagt, en dryg timmes resväg är det till min födelseort där familjen bor, och varifrån jag flyttade nyligen. Så det går ju åka lite när man känner för det.
Men det blir inte samma vardagsträffar som man är van vid. Inte lika smidigt.
Inte sådär att man kan lämna lillkillen en timme hos någon för att gå o sola eller simma.
Eller som ikväll, då var det en modevisning/show i grannstaden, hade jättegärna velat gå, de har massa snygga kläder, och dessutom bra rabatter denna kväll. Men sambon jobbade, så jag fick stanna hemma med lillen.
Hade vi bott kvar så hade det varit så smidigt och bara lämna honom hos mormor eller någon väninna, också dragit dit. Men så är det. Jag ville ju flytta. Och jag har inte ångrat mig. Var ju sugen på något nytt. Och sambon har ju jobb här, och jag hade inget jobb kvar där.
Men ibland känner jag mig lite deppig. Att allt blir lite mer komplicerat nu. Men jag tror jag är extra känslig nu när jag är gravid, för när jag skriver det här, så hör jag att det låter lite löjligt.
Ja menar det är ju inget avstånd, egentligen...
Fast det är ju faktiskt inte direkt promenad eller cykelavstånd heller, som förut....så lite skillnad.
Sen är det ju det där, att alla bor kvar som vi känner, utom vi. Hade inte hela min släkt bott där och alla vänner, hade det nog inte kännts lika konstigt.
Nä nu har jag deppat klart för idag. Imorgon är sambon ledig iallafall, så då har vi bestämt att vi ska hitta på något kul!